I Indonesien, skäller hunden ”guk guk”, på Katalanska låter den ”bup bup”, medan en hund i Albanien säger ”ham ham”. En japansk hund i sin tur, skäller ”wanwan”, medan den engelska motsvarigheten skäller ”bow-wow” eller ”woof”.

Grisar har också olika läten beroende på var i världen du befinner dig. En mandarin, kinesisk gris säger ”hu-lu hu-lu” medan grisen längre norröver, i Finland, låter ”roh roh”. I grannlandet Sverige säger grisen ”nöff nöff”, medan en gris i Wales låter höra ”soch soch”. I den engelska världen säger grisen istället ”oink oink”.
Även fågelläten varierar världen över. På engelska säger man att en liten fågel kvittrar (chirps), medan en mellanstor fågel piper/kvittrar (tweets). En större fågel, å andra sida, kraxar (squawks). I Spanien låter fågeln ”pío pío”, medan dess läte i Korea uppfattas som ”jek jek”. På franska? ”Pit pit”.

Trots att djurens läten låter likadana världen över, skiljer sig människors språk enormt. Skilda människosamhällen beskriver helt enkelt liknande ljud på olika sätt. En del av förklaringen ligger i det talljud som används i ett specifikt språk. En annan del förklaras av slumpen – hur ett ljud först hördes, tolkades och sedan utvecklades över tusentals år.
Det engelska språket innefattar verkligen onomatopoetiska uttryck. Visste du att detta är det enda språk som anpassar fågellätet efter fågelns storlek?

Källa: http://www.esl.se/se/djurlaten.htm